Imorgon..

Imorgon är det den 19/7. Dagen D enligt rutinultraljudet. Det trycker neråt och en del av slemisen har dykt upp (ursäkta Infon haha) men det är ett tecken på att nåt är på gång och det känns helt underbart. Vissa dagar kan jag känna att nä.. Jag vill inte. Jag vill inte föda barn. Men oftast känner jag som idag. Att jag ser fram emot smärtan. Jag ser fram emot att få min skatt på magen efter allt kämpande och jag hoppas hon kommer på en sån dag då jag är pepp och inte deprimerad :)

Sen längtar jag otroligt mycket till att få tillbaka min kropp. Det är så mycket hysteri om detta, jag vet. Att man ska vara nöjd med sin kropp. Sina hängboobies, extra kilon och allt det där för man har ju trots allt burit sitt barn i 9 månader! Det är en självklarhet att kroppen blir annorlunda. Men jag trivs inte. Jag skäms absolut inte, utan jag kan bara inte acceptera att kroppen har 20kg extra på sig. Dubbelmoral kanske? Men det är svårt att förklara.

Jag kommer absolut inte banta under amning. Men däremot kommer jag ta många promenader och börja äta rätt. Och det gör jag för hälsans skull och för att jag vill ha en fin och smidig kropp.

Jag vill ha två barn. Så jag vet inte riktigt om jag ska vänta med bröstoperationen tills jag fött klart eller inte. För vissa så "förstörs" ju brösten ändå, men för vissa så händer det inte så speciellt mycket. Så jag vet inte om det är dumt att chansa eller ej haha! (Bröstoperationen gör jag inte för att brösten blivit hängig osv pga graviditeten. Den skulle ändå blivit av i februari detta år om jag ej blivit gravid. Har alltid haft extrema komplex över dom).

Men i vilket fall så ska jag inte glömma bort att njuta av tiden som mamma :) nej nej.

Men 20kg ska bort plus lite till. Men det får ta den tid det tar :) huvudsaken jag får en smidig tight kropp med tigerränder ;)