Jag är inte rädd för förlossningen, eller smärtan rättare sagt. Jag ser fram emot allt. Jag litar fullkomligt på min kropp. Jag kommer att följa och lyssna på den. Huvudsaken att någon finns där och lugnar ner mig om jag skulle få panik (kickens jobb hehe) så tror jag nog att allt kommer att gå bra. Jag har inga förväntningar (förutom att allt ska gå bra) jag tar allt som det kommer eftersom. Det blir bäst så.
Jag vet inte hur många förlossningsklipp jag kollat på under min graviditet. Jag kollar t.om på klipp där dom visar när bebisens huvud kommer ut. Det ser INTE skönt ut, absolut inte. Men jag blir inte rädd. Jag blir mer fascinerad och mer förväntansfull :)
Jag kommer förmodligen att skrika, gråta, halvt svimma, gå in i mig själv, säga fula ord och kanske tom försöka gå ut ifrån rummet då det väl är på G. Men så är det ju. Jag vet att det kommer göra förbannat jävla ont. En smärta som ingen kan beskriva. Men det kommer vara såååå värt det i slutändan!
Vi har fått rådet på föräldragruppen att INTE skriva förlossningsbrev, för att man inte vet hur det kommer att bli.. utan de räcker det man skriver tillsammans med BM i journalen osv. :) Dels för att du ska ha möjlighet till att få ALLT du vill, för när du väl ligger där kan du ju ångra allt du skrivit i ditt förlossningsbrev osv :) Så du vet att du inte måste skriva ett förlossningsbrev :) Ingen i vår föräldragrupp ska skriva nåt iaf :)
SvaraRaderaHaha jaså? :D Kanske jag får det rådet nu också. Min bm sa att vi skulle skriva ett tillsamamns också skulle jag skriva ett själv :) inte för att jag egentligen behöver skriva något men ;D
Radera