Skriver av mig lite..

Ligger just nu i soffan. Aivilee och kicken sover. Är så sjukt glad över att ha fått en sån fin och snäll dotter. Och kicken är en underbar pappa, som jag visste att han skulle vara redan då jag plussade. Min finafina familj <3

Är så ledsen över att inte fått riktigt njuta av bebistiden än. Som en liten simpel sak som att gå ut med barnvagnen på en liten promenad, det kan inte jag. Jag blir andfådd, yr och svimfärdig efter 10 minuter (om ens det). Bara att ta sig till toaletten är som ett litet maraton :( och jag är rädd för att gå med aivi i min famn, tänk om jag svimmar?

Läkaren har inte berättat detta för mig, men det står i min journal läste jag nu. Att jag troligtvis har accreta. Det innebär att moderkakan växer sig fast i livmodern. OM jag har det, så är det något som man kan se innan en förlossning. Så redan där har dom isf börjat göra fel. 

Varför just jag? Jag har haft sån otur. Förlossningen gick sååå bra!! Sen bara.. Nä.. Allt åt helvete.

Jag hoppas innerligt att dom får bort allt på måndag. Så att jag kan få börja om. Så att jag äntligen kan gå ut på promenader, ta en fika på stan, slippa blöda så mycket osv. Det hade varit nåt.

Öviks sjukhus har gjort så många missar. Glömt ge mig tabletter, inte veta vad den ena läkaren gjort innan, gett fel information osv. Och för att inte glömma... GLÖMT MODERKAKSRESTER TRE GÅNGER! 

Detta ska inte behöva hända. Så det är en självklarhet att jag kommer gå vidare med detta.  Inte bara för att jag mår PISS, utan för att det är farligt. Jag har haft tur i oturen och inte fått en stor infektion i livmodern. 

Detta är väldigt ovanligt att råka ut för. Helst för en förstföderska. 0.05% råkar ut för detta. Så det är ju bra för alla andra. Det sorgliga i det hela är att nästa gång om jag blir gravid, så finns det en risk att detta händer igen :'( 

Menmen. Heads up. Jag försöker alltid se framåt och försöker alltid vara positiv. Huvudsaken jag lever liksom :) haha.

Fast om nån skulle vilja ge mig lite blod så får ni gärna göra det ;) 

När jag mår bra igen, så ska jag sammanfatta allt som hänt. Kan förstå att allt blir som en stor sörja här i bloggen.

Vill också tacka alla er som skrivit massa fina kommentarer. Blir så glad <3